Dag 2: Min första kärlek
Min första riktiga kärlek som jag verkligen älskade och hade tagit en kula för när som helst kom när jag var 16 år.
Vill inte skriva ut hans namn. Ungefär hela Landskrona i vår ålder vet att vi hade ihop det men han och jag har ingen kontakt idag så tror inte det är så bra.
Men vi kan kalla han A.
Den här killen träffade jag iaf på den tiden när jag alltid rände ute med mina kompisar.
Första gången vi träffades visste jag vem han va (alla känner ju alla i Landskrona) men brydde mig inte så mycket om han. Hade mer ögonen på hans kompis.
Min närmaste killkompis umgicks alltid med dom två så jag va inte sen med att tvinga han att ta med dom till där vi hängde.
En kväll va det fest hemma hos A och han frågade när vi satt ute på balkongen och rökte om jag "vill se hans rum". Jag spelade dum och sa ja.
När vi sen kom ut ur rummet höll alla andra på festen på hela tiden och skrattade och ja ni vet hur folk håller på.
Sen gick det som en löpeld genom Landskrona och alla visste det.
Jag höll på att skämmas ihjäl och när jag sen på måndagen satt på matan med mina kompisar kom han in och jag vågade inte ens titta på han. Han satte sig vid ett bord längre bort med min killkompis och mina kompisar höll på att kalla på han hela tiden och jag satt hela tiden och väste "håll käften" till dom men dom tyckte ju att det var jätteroligt att hålla på.
A och jag utbytte några snabba blickar men sa inget till varandra på nån vecka fast vi träffades tillsammans med dom andra.
Sen plötsligt kunde jag inte va utan han. Jag tvingade killkompisen att ta han till stället vi hängde hela tiden. Jag smsade A hela tiden och frågade när vi ska ses, när han kommer till matan dan efter, vad han gör osv.
Jag va helt besatt och tänkte på han till och med när jag sov.
Han hade allt det jag tyckte om då. Hiphopare, klädstilen, bandana, attityden, sättet han pratade på.
Mina kompisar var inte allt för glada att han och jag umgicks för att han höll på med en del saker dom inte tyckte om. Så det var mycket bråk om han mellan mig och mina kompisar.
Men vi kunde inte sluta träffas så vi fortsatte.
Det som störde mig mest var att alla bara snackade skit om A och sa att han va både det ena och det andra. Det dom inte visste var att han innerst inne va den mest omtänksamma personen i världen. Han va så underbar och försiktig mot mig så det går inte att beskriva. Men det ända folk såg och dömde var dom sakerna han höll på med som kanske inte var så bra. Men han skulle iaf aldrig skada en annan människa.
Sen en dag var allt bara slut. Bara borta utan förvarning. Alla splittrades och började hänga på olika andra ställen.
Det tog flera år för mig att komma över A. Vi såg varandra fortfarande ibland för Landskrona är ju världens minsta stad men vi hälsade inte utan bara tittade på varandra.
Nu är det typ 3 år sen jag såg han sist. Han bor inte kvar här mer.
Vi är ju vänner på Facebook men vi har aldrig skrivit nåt till varandra.
Man glömmer aldrig sin första kärlek så det kommer alltid betyda nåt speciellt för mig.
Kärlek&Respekt
Vill inte skriva ut hans namn. Ungefär hela Landskrona i vår ålder vet att vi hade ihop det men han och jag har ingen kontakt idag så tror inte det är så bra.
Men vi kan kalla han A.
Den här killen träffade jag iaf på den tiden när jag alltid rände ute med mina kompisar.
Första gången vi träffades visste jag vem han va (alla känner ju alla i Landskrona) men brydde mig inte så mycket om han. Hade mer ögonen på hans kompis.
Min närmaste killkompis umgicks alltid med dom två så jag va inte sen med att tvinga han att ta med dom till där vi hängde.
En kväll va det fest hemma hos A och han frågade när vi satt ute på balkongen och rökte om jag "vill se hans rum". Jag spelade dum och sa ja.
När vi sen kom ut ur rummet höll alla andra på festen på hela tiden och skrattade och ja ni vet hur folk håller på.
Sen gick det som en löpeld genom Landskrona och alla visste det.
Jag höll på att skämmas ihjäl och när jag sen på måndagen satt på matan med mina kompisar kom han in och jag vågade inte ens titta på han. Han satte sig vid ett bord längre bort med min killkompis och mina kompisar höll på att kalla på han hela tiden och jag satt hela tiden och väste "håll käften" till dom men dom tyckte ju att det var jätteroligt att hålla på.
A och jag utbytte några snabba blickar men sa inget till varandra på nån vecka fast vi träffades tillsammans med dom andra.
Sen plötsligt kunde jag inte va utan han. Jag tvingade killkompisen att ta han till stället vi hängde hela tiden. Jag smsade A hela tiden och frågade när vi ska ses, när han kommer till matan dan efter, vad han gör osv.
Jag va helt besatt och tänkte på han till och med när jag sov.
Han hade allt det jag tyckte om då. Hiphopare, klädstilen, bandana, attityden, sättet han pratade på.
Mina kompisar var inte allt för glada att han och jag umgicks för att han höll på med en del saker dom inte tyckte om. Så det var mycket bråk om han mellan mig och mina kompisar.
Men vi kunde inte sluta träffas så vi fortsatte.
Det som störde mig mest var att alla bara snackade skit om A och sa att han va både det ena och det andra. Det dom inte visste var att han innerst inne va den mest omtänksamma personen i världen. Han va så underbar och försiktig mot mig så det går inte att beskriva. Men det ända folk såg och dömde var dom sakerna han höll på med som kanske inte var så bra. Men han skulle iaf aldrig skada en annan människa.
Sen en dag var allt bara slut. Bara borta utan förvarning. Alla splittrades och började hänga på olika andra ställen.
Det tog flera år för mig att komma över A. Vi såg varandra fortfarande ibland för Landskrona är ju världens minsta stad men vi hälsade inte utan bara tittade på varandra.
Nu är det typ 3 år sen jag såg han sist. Han bor inte kvar här mer.
Vi är ju vänner på Facebook men vi har aldrig skrivit nåt till varandra.
Man glömmer aldrig sin första kärlek så det kommer alltid betyda nåt speciellt för mig.
Kärlek&Respekt
Såhär såg jag ut då ^^
Kommentarer
Postat av: Cossette
HonomhonomhonomhonomhonomHONOM!
Seriöst, sluta våldta den Svenska gramatiken och lär dig använda "Honom" och "Han" på rätt ställe. Det är nästan sorgligt hur dålig gramatik du har, och stavningen är inte alltid mycket bättre.
Har inget emot dig, gillar din blogg osv. Men snälla förbättra din gramatik! Om du gör det har jag inga fler klagomål.
Postat av: Maria Ester <3
Cossette sv: Snacka om dagens ilandsproblem. Folk har krig i sina länder och ditt problem är detta :S. Och du klagar på min "gramatik", hahaha, grammatik stavas med 2 m. Nästan lite skämmigt där :). Hoppas du lär dig nåt om riktiga problem nån dag :)
Trackback
