Psycho

Vet ni vad jag är jätterädd för?

Att jag nångång kommer ha kontakt med psykvården. Typ att jag ska bli knäpp av nåt slag och behöva dom.

Tycker personligen att folk sätter diagnoser på sig själva och söker hjälp hos dom utan att först tro på sig själva borde skärpa sig och inte underskatta sig själva. Och komma ihåg att livet går upp och ner och att det faktiskt blir bättre. Pratar om såna som rusar dit så fort nåt litet händer och gör det till en livsstil. Som går där fram och tillbaka och bara väntar på nästa gång dom ska må dåligt så dom kan gå dit igen.

När jag gick i trean i gymnasiet praktiserade jag på psyket här i Landskrona. Det var det värsta jag har varit med om. Folk som skrek, som skar sig så blod rann ner på golvet, polisen som kom dit osv.
Hatade varje sekund jag var där.
Nej, minsta lilla som har med psyk att göra skulle jag aldrig kunna jobba med.

Och nej, jag har inte det minsta förståelse för såna som skär sig och tycker inte alls synd om dom.
Och det där som är mode nu att man hör röster ska vi inte ens prata om.

Får hoppas jag fortsätter att hålla mig normal, så jag kan hålla mig ute i samhället istället för inne med konstiga människor med tvångströjor.

Men vill man så kan man!

Kärlek&Respekt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0