My love
Om du lever i 100 år så hoppas jag att jag lever i 100 år minus en dag så jag aldrig behöver va utan dig <3
Det var då det
Hittade en massa skivor med gamla bilder idag när jag verkligen rensade varenda hörn här hemma. Nu ser det ut som när jag flyttade in. Verkligen skönt.
Ska bomba er nu med bilder från typ 100 år sen.
Kärlek&Respekt
2007
2008
2008
2008
2008
2009
Hejdå, adjö, goodbye
Okej hejdå gamla liv och förflutna.
Hoppas vi aldrig möts igen. Men det kommer vi aldrig göra, sanna mina ord.
Inte en endaste "människa" eller ond gärning som har hänt kommer ta nån plats mer i min framtid. Och den börjar imorgon. Bättre att börja ett nytt liv med en ny dag.
Minnena kommer alltid va där och jag kommer aldrig glömma nåt av det men det kommer inte plåga mig mer.
Så ja, så var det med det.
Det räcker helt enkelt
På riktigt, det räcker nu.
Palla att jag ens vågar klaga när det är lätt fixat och andra har det 1000 gånger värre.
Idag blir sista dagen, sista minuten, sista sekunden som mitt förflutna har nån makt över mig.
Det är bara att acceptera allt som har hänt och gå vidare.
Mitt äckliga förflutna kommer aldrig mer göra så att jag inte ser mig för den jag är. Aldrig mer kommer det få mig att sluta se mitt riktiga jag och ta energi från mig. Det har gått för lång tid nu.
Tack och lov för en person som såg mig fast jag inte ville synas, som har fått mig att inse på riktigt vad jag gör fel.
Detta är sista gången jag skriver i 200 km/h och mitt tangentbord ser ut som ett hav för jag inte pallar hålla tillbaka det.
Det kommer bli så skönt att slippa det för orkar inte känna det mer. Det har hänt och det finns inget man kan göra åt det. Kan inte fatta att jag till och med funderade starkt på att gå tillbaka till mina gamla äckliga vanor bara för att känna kontroll.
Det räcker, helt enkelt. Det räcker.
Kärlek&Respekt
Islam <3
Ex-shoes me
Asså mina skor jag har på mig just nu är verkligen dödliga.
Dom dödar ihjäl mina fötter för dom är en storlek för små men det gör inget. Älskar verkligen dom.
Nu blir det iaf bröllop.
How do I breath
Ja men kul.
Det verkar som att jag möjligtvis är överstressad.
Förra året när jag gick in i väggen så har jag för mig att det började så smått med att mitt hjärta slog jättefort och hela min kropp skakade.
Vad hände inatt? Ja just det.
Asså jag har varken tid, ork, lust eller råd att det ska hålla på så.
Men får se det från den ljusa sidan. Nu när det är på väg så är jag iaf medveten om det och vet vad det handlar om.
Så det kan aldrig bli så illa som det va då. Men vi får väl se vad som händer.
Wake up
Försöker med en av livets största utmaningar - att väcka Ayaah.
Kolla högst upp hur många gånger jag har försökt nu.
Aja, bara att fortsätta nu.
Mitt fina hjärta.
Ven bailalo
Detta är min favoritlåt just nu. Den är så bra. Yes den är gammal men tror inte jag har hört den innan.
Känns som jag aldrig kommer tröttna på den men kommer förmodligen inte orka med den om typ en vecka för jag har lyssnat ihjäl den haha.
Kärlek&Respekt
Every summer has a story
Okej, nu börjar det känner jag. Kommer ångra mig sen men pallar faktiskt inte bry mig det minsta.
Får se hur länge det är så men det är bara att följa med och hoppas att jag snart tycker det räcker.
Tough love funkar inte på mig, det gör bara att det blir motsatt effekt så det är inte lönt att försöka på det hållet. Där är så många untold stories som är där inne.
Vi får väl se vad som händer men det ska bli en intressant sommar.
Kärlek&Respekt
<3
Hur kan man älska nån så mycket som jag älskar dig?
Min syster, min bästa vän, mitt hjärta, mitt liv, mitt allt.
Jag älskar dig mer än nåt annat!
Kom ihåg det
Den senaste tiden har sånt som jag hade glömt börjat dyka upp igen. Det där som folk sa innan till mig om att om jag förtränger saker så kommer det tillbaka senare. Den tiden kanske är nu, men bara att trycka tillbaka det och hoppas att om det nu kommer tillbaka så blir det när jag pallar och har tid och lust.
Iaf, för några dagar sen satt jag och tänkte på när jag hade ätstörningar. För det första kan jag inte fatta att det snart är 4 år sen jag slutade med det som jag såg som en vana att jag inte ens reflekterade över att det va konstigt även om jag höll tyst om det. Egentligen ville jag berätta för folk vad jag höll på med men problemet är att jag ville inte bara höra "du måste sluta med det". Precis som jag inte visste redan. Det är inte det man är ute efter att nån bara ska state the obvious och sen inget mer.
Kan inte heller fatta att jag höll på med det i 8 år. Det är inte okej. Kan fortfarande inte äta vissa saker för min mage är förstörd på grund av det.
Det är fortfarande inte många som vet det men min mage dödar fortfarande mig än idag ibland bara för jag tyckte det va bättre att stå där dag ut och dag in med tandborsten i halsen än att göra nåt bättre.
Satt iaf och tänkte för några dagar sen så konstiga tankar jag hade. Tyckte inte alls det va konstigt då men nu märker man verkligen det.
Om jag tex hade gjort mat och klockan va 14.34 säger vi, så bestämde jag mig för att jag fick inte äta förrän typ 15.07. Det va absolut förbjudet att äta innan dess så maten skulle bara stå framför mig tills det va dags. Sen när klockan blev 15.07 så kände jag en sån känsla av accomplishment så bestämde mig för ett nytt klockslag tills maten ofta blev helt kall men jag värmde aldrig den igen för då kändes det inte lika bra. Skumt.
Sen det här att om jag gick förbi nånstans där det luktade mat höll jag alltid andan för jag trodde att om jag luktade på det så skulle min hjärna tro att jag åt och börja producera fett. Fattar inte om jag försökte leka läkare eller nån som kunde sånt, men det va helt normalt för mig.
Sen också att jag hade mina skumma rutiner. Typ jag åt, sen gjorde jag det där med tandborsten och sen när jag va klar så drack jag en kopp te för att för bort den sträva känslan i halsen tillsammans med en cigg. Hade en sån lättnadskänsla då. Det är just den som är farlig för den är väldigt lätt att bli beroende av.
Men samtidigt är man ledsen för man vet att man skadar sig själv. Man står där och tänker "detta va sista gången" och man menar verkligen det. Men sen är det dags att äta igen och man gör samma sak. Och allt går i en ond cirkel.
Man blir expert på att planera hur man ska kunna smyga iväg utan att det ser skumt ut om man är med folk och äter.
Vet inte hur många gånger jag har sagt till folk redan innan vi har ätit att jag mådde illa så dom inte skulle tycka det va konstigt om dom hörde spyljuden efter vi hade ätit.
Eller en gång när jag bodde i Uppsala och jag och en kompis satt ute i storarummet som jag delade med dom andra i min korridor och tittade på tv. Så hade vi precis ätit och jag sa till henne att jag bara skulle på toa så gick jag in i mitt rum och "råkade" låsa dörren och hade sån stress så hon inte skulle vilja komma in. Så jag tog tandborsten och gjorde vad jag skulle. Så efter typ 5 min började hon knacka på dörren och kallade på mig. Så jag fick sån panik och sköljde mitt ansikte och sa till henne när jag öppnade "oj råkade jag låsa? Det va inte meningen. Asså jag va tvungen att tvätta mitt ansikte för kände mig helt äcklig så fick jag tvål i ögonen", den perfekta ursäkten tyckte jag iom att mina ögon hade runnit när jag spydde.
Använde alltid samma tandborste som jag hade väl gömd på ett ställe i badrummet. Ville inte ha den synlig för det första för att den va äcklig och för det andra för när folk sov hos mig att dom inte skulle vilja använda den.
Sen skrev jag också upp i min kalender jag hade när jag hade spytt. Fråga mig inte varför men tror faktiskt att det hade lite att göra med att det kändes skönt att se det där.
Sen ibland när jag jobbade så kunde jag inte spy så åt inte på hela dan istället. Det va en underbar känsla att komma hem från jobbet när man va vrålhungrig och bara lägga sig. Men man var ändå inte mer än människa så det va ju lite jobbigt så såg alltid till att snacka i telefon från det jag slutade jobbet för dagen tills jag somnade. Då kände man inte av det lika mycket.
Anledningen till att jag berättar detta för er är att jag vet att många går igenom samma sak och det är ingen lek. När man håller på såhär så leker man med döden. Jag slösade bort 8 år av mitt liv på detta och det är många som har dött långt innan det gick så många år. Jag slutade helt för att jag började få ont i hjärtat och va otroligt rädd när jag la mig på kvällarna att jag inte skulle vakna igen. Jag tvingade ibland mig själv att va vaken för jag vågade helt enkelt inte somna. Varje morgon när jag vaknade tackade jag att jag inte hade dött.
Ni som är inne i det eller har tankar på att börja med nåt sånt här vill jag säga att - Kom ihåg att det finns hjälp att få. Berätta bara för någon som ni vet inte dömer en. Många tror att det hjälper att säga till dom att sluta eller skämta om det, "vilket slöseri med mat" osv, men de förstår inte hur ensam, rädd och otrygg man känner sig med en ätstörning. Hur allt man planerar kretsar runt hur man ska dölja det. Hur man ska kunna fortsätta utan att det märks.
Och jag vet att vissa VILL ha ätstörningar. Jag va en av dom. Jag älskade ibland mina ätstörningar för att jag tyckte det va så skönt att det kändes som att det va ätstörningarna som fixade allt åt mig utan att jag behövde göra nåt. Låter konstigt men ska förklara.
Om jag tex ville äta nåt så fick jag direkt ätstörningstanken "nej ät inte det, tänk som jag kommer se ut sen, det är inte värt det" så åt jag inte det. Det är det jag menar med att jag ville äta den saken men jag gjorde inte det "tack vare" ätstörningen.
Detta är tyvärr helt sant och jag kan inte förstå nu hur jag kunde känna och tänka så.
Det tar tid men ni kommer alla att inse hur underbara och vackra ni är. Att ingen som har gett er en enda nedsättande kommentar har nåt med er att göra. Det spelar ingen roll om det är nära familj, vän eller främling. En person som trycker ner dig är inte värd nåt av varken din tid eller dina tankar.
Det må låta som en klyscha men den som inte accepterar dig för den du är är inte värd dig.
Alla människor är sin egen personen, ingen bättre och ingen sämre. Det finns ingen ideal- eller standardmänniska. Det finns bara DU och det är det bästa som kan finnas.
The hand that rocks the cradle
Asså, jag tröttnar verkligen aldrig på denna filmen. Tycker ju inte om filmer egentligen men denna är bara för bra, kan se den hur många gånger som helst utan att tröttna.
Kärlek&Respekt
Hata "hata polisen"
Ja, ska inte hitta på nån ursäkt till att jag inte uppdaterar så mycket mer, men så är det.
Har tänkt på en sak ett tag nu, typ hur mycket man förändras på bara några år. Som dom flesta vet så va jag riktigt engagerad i allt sånt "Hata polisen". Polisen var det värsta jag visste. Enligt mig va alla rasister som bara va ute efter att förstöra för folk och jaga invandrare bara just för att dom är invandrare.
Men kan absolut inte stå för det mer. Jag hatar verkligen all den här "Hata polisen"-skiten och tycker det är så fruktansvärt omoget och löjligt. Det finns poliser som är så bra och gör så mycket för att hjälpa en. Såna som står och pratar och skrattar med en, såna som kommer med ett leende och säger till en att man ska va försiktig.
Och ja, det finns fortfarande poliser som är rasister, som bara vill förstöra och som utnyttjar sin makt. Dom borde få sparken och dömas för hets mot folkgrupp och tjänstefel direkt. Men det ger absolut ingen nån rätt att dra alla över en kant och uttala sig om vad dom poliserna har för åsikter när man blir stoppad.
Polisen gör ibland ett helt fantastiskt jobb och gör sånt dom egentligen inte behöver göra för att skydda en.
Och tänk på en sak till. Dom är vanliga människor som (förhoppningsvis) har valt det yrket för att dom vill hjälpa andra.
Kärlek&Respekt
