Menar ni allvar, föräldrar?

Tänkte ta upp en sak som man absolut inte får göra i präktighetsSverige när man inte är i den sitsen.

Ska ta upp en sak om barnuppfostran fast jag inte har barn. OMG, hur vågar jag?!

 

Har verkligen ingen förståelse när föräldrar fjäskar för sina barn när barnen surar.

Eller som jag såg för nån dag sen. Ett barn som inte kunde varit mer än 5 år gammalt som surade och pappan satt och fjäskade för han. Asså, hallå?

Jag såg vad som hände och det va sonen som gjorde jävligt fel. Sen till råga på allt så började han slå pappan och pappan satt där "amen du, va inte arg".

 

Menar folk allvar att dom låter deras barn slå dom? Hade det varit jag när jag va liten hade jag fått mig en sån jävel så jag hade flugit iväg. Med all rätt I might add!

 

Är helt 100 % emot att man skyller på föräldrarna när barn uppför sig äckligt, men varför är föräldrar så rädda för att skälla på sina barn? Har 10000 olika exempel att ta upp där såna här saker har hänt där man låter barnen styra och ställa men behöver inte ta upp dom.

 

Ärligt talat. vad håller ni på med? Det är väl NI som är föräldrar? Eller när man får barn, blir man då automatiskt barn och barnen blir föräldrar?

 

Kärlek&Respekt