Misery loves company
Funderar på om man skulle ta en liten bloggpaus.
Det är för mycket som händer runt omkring som kommer i vägen för att jag ska kunna skriva ordentliga inlägg. Slänger mest bara in ett snabbt inlägg utan att tänka.
Och jag vet att ni inte är särskilt intresserade av att läsa att jag ska jobba eller att jag är hemma från jobbet.
Saknar att kläcka ur mig mina åsikter som ni vet att ni håller med om egentligen, men inte vågar säga rakt ut.
Vet att jag kommer få bloggstinens (kom det nu, riktigt klyftigt, haha), men det känns bättre när det är 100 %. Har lagt väldigt mycket tid på bloggen. När jag är ute tänker jag alltid 'detta måste jag ta upp i bloggen'.
Läsarna har ökat som aldrig förr och jag älskar att underhålla er, men ibland behövs pauser.
Som ni vet så öppnar jag inte mig om särskilt mycket i bloggen så därför vill jag inte berätta vad som händer nu.
Har ju inte mått bra sen ungefär sommaren 2010 som ni vet att jag har tagit upp några gånger.
Har sagt innan att jag inte kommer säga nåt om vad det handlar om och det ska jag inte. Det är bara att det hände mycket förändringar som man inte vet hur dom känns innan man upplever det själv. Har typ inte haft nåt annat i tankarna än det.
Har fällt många tårar det senaste 1½ året. Har fått bakslag efter bakslag. Misery loves company.
Allt hände på samma gång och det var jobbigt. Men som den öppna människan jag är så visste jag att det blir bättre. Gjorde inte som många andra och använde det som en ursäkt för att göra dumma saker. Började inte heller ta en massa tabletter eller skada mig själv som många andra gör, utan vet alltid att det blir bättre och som jag alltid tjatar om så ska man inte underskatta sig själv.
Detta är ett av dom mest händelserika åren i mitt liv. Har insett vad som är viktigt och vad man inte ska lägga energi på.
Har träffat massa nytt folk som är nära kompisar nu.
Känslor har aldrig forsat så mycket som detta året. Fram och tillbaka utan stopp.
Den här bloggpausen är inte säker, men det är definitivt nåt som jag ska tänka på.
Kärlek&Respekt
Det är för mycket som händer runt omkring som kommer i vägen för att jag ska kunna skriva ordentliga inlägg. Slänger mest bara in ett snabbt inlägg utan att tänka.
Och jag vet att ni inte är särskilt intresserade av att läsa att jag ska jobba eller att jag är hemma från jobbet.
Saknar att kläcka ur mig mina åsikter som ni vet att ni håller med om egentligen, men inte vågar säga rakt ut.
Vet att jag kommer få bloggstinens (kom det nu, riktigt klyftigt, haha), men det känns bättre när det är 100 %. Har lagt väldigt mycket tid på bloggen. När jag är ute tänker jag alltid 'detta måste jag ta upp i bloggen'.
Läsarna har ökat som aldrig förr och jag älskar att underhålla er, men ibland behövs pauser.
Som ni vet så öppnar jag inte mig om särskilt mycket i bloggen så därför vill jag inte berätta vad som händer nu.
Har ju inte mått bra sen ungefär sommaren 2010 som ni vet att jag har tagit upp några gånger.
Har sagt innan att jag inte kommer säga nåt om vad det handlar om och det ska jag inte. Det är bara att det hände mycket förändringar som man inte vet hur dom känns innan man upplever det själv. Har typ inte haft nåt annat i tankarna än det.
Har fällt många tårar det senaste 1½ året. Har fått bakslag efter bakslag. Misery loves company.
Allt hände på samma gång och det var jobbigt. Men som den öppna människan jag är så visste jag att det blir bättre. Gjorde inte som många andra och använde det som en ursäkt för att göra dumma saker. Började inte heller ta en massa tabletter eller skada mig själv som många andra gör, utan vet alltid att det blir bättre och som jag alltid tjatar om så ska man inte underskatta sig själv.
Detta är ett av dom mest händelserika åren i mitt liv. Har insett vad som är viktigt och vad man inte ska lägga energi på.
Har träffat massa nytt folk som är nära kompisar nu.
Känslor har aldrig forsat så mycket som detta året. Fram och tillbaka utan stopp.
Den här bloggpausen är inte säker, men det är definitivt nåt som jag ska tänka på.
Kärlek&Respekt
Kommentarer
Trackback
