Still can't believe I've found the one

Ja, då var det helg igen. Helt otroligt hur snabbt veckorna går. 

Ligger just nu i soffan vid tvn och ser Masterchef. Rätt underskattat kan jag tycka. 

Annars har jag bara jobbat. Nu när jag går hemifrån 06.20 varje morgon är jag jättetrött redan vid 22 på kvällarna. Men måste säga att jag tycker verkligen om den tiden jag sitter på tåget mellan Landskrona och Malmö när jag åker till jobbet. Tar tåget 06.26 och där är nästan inget folk så sitter där i lugn och ro och lyssnar på musik i min egen lilla värld. 

Dags att fortsätta med maten här. Ja, under tiden jag har skrivit har jag hunnit med en hel del sen jag låg där i soffan. 

Kärlek&Respekt

He's the my perfect prince

Ligger i soffan nu och bara njuter av lördagsmorgonen. Det var en lång promenad från sängen till soffan. 

Älskar verkligen de här typ familjefilmerna de alltid visar på TV3 vid den här tiden. 

Idag händer det nog inte så mycket. Ska gå och handla men annars blir det nog rätt lugnt. 

Det är verkligen skönt att ha andra jobbtider. Istället för att jobba till 21 varje kväll så jobbar jag 8 - 16.30. Det var längesen jag kunde göra saker på kvällarna. 

Vi hörs. 

Kärlek&Respekt

He saved me in every way

Ja, nu var det ju verkligen ett tag sen, men har varit upptagen med en massa. Främst jobbet så det har känts som att jag inte har gjort nåt annat än jobbat.

Annars har allting rullat på som vanligt. Har tänkt mycket också, som vanligt. Är så fruktansvärt tacksam över hur bra jag har det. 

Har tänkt mycket på att jag alltid har dragits till fel personer. Såna som har utnyttjat min godhet och bara sett mig som den som man kan gå till när man behöver nåt. 

Det är givetvis inte bara deras fel för jag har själv låtit mig utnyttjas. 

Har också tänkt på att ända sen skolåldern har jag varit nyfiken på sånt som andra ordentliga människor varnade mig för. Var alltid med folk som inte var bra för mig. 

Till skillnad från många andra så växte jag upp otroligt tryggt och skyddat med strikta regler om vad som var rätt och fel. 

Så när jag har umgåtts med de här personerna så har jag ändå alltid haft dåligt samvete och vetat att det egentligen inte var jag. Utan jag har vetat att jag inte hörde hemma där, men av nån anledning tyckte jag om det. 

När jag var tonåring till exempel, då festade jag varje helg med massa alkohol. Allt som oftast på de här hemmafesterna brukade jag sätta mig utanför på trappan själv och bara tänka "vad håller jag på med, jag vill inte va här egentligen". Men samtidigt så kände jag en trygghet där. 

Det var verkligen ingen som visste hur jag kände för jag dolde det genom att vara högljudd, bråkig och skratta högst av alla. 

Kan lugnt säga att jag alltid har varit vilsen och aldrig hittat min plats. Har alltid flugit fram och tillbaka utan att stanna. 

Fram till för ungefär ett och ett halvt år sen när allt förändrades. 

Det är inte så lätt att prata om sig själv när man alltid har varit den som har fått ta hand om andras sorg utan att någon nånsin hade frågat hur man själv mådde. 

Men när någon äntligen frågade så bara kom det av sig själv. 

Egentligen så har jag bara velat ha det så som jag har växt upp. Ett kärleksfullt liv i lugn och ro utan dåliga saker och dåliga människor. 

Och det är precis det jag har nu. 

Alla problem jag har haft har jag skapat själv. 

Det är helt underbart att vara sig själv och veta att alla man har runt omkring sig är på ens naturliga nivå och vill ens bästa. 

Och framförallt, att veta att man har lärt sig av allt man har gått igenom och att man aldrig kommer göra så dåliga val igen. 

Kärlek&Respekt