I really loved him
Har tänkt på en sak den senaste tiden.
I ett Sex and the Cityavsnitt pratar dom om att i ens liv har man bara two great loves.
Undrar om det är sant. Tycker att det låter rätt rimligt att det skulle kunna va så.
Tror att man träffar nån först i sin ungdom som får en på fall utan dess like. Sen efter många om och men träffar man den man vill spendera livet med. Och däremellan har man haft killar/tjejer som inte har betytt lika mycket. Även om man har trott det.
Jag har haft min första great love. Vi träffades i december 2008. Det var kärlek vid första ögonkastet. Ni vet den känslan när hjärtat slår i 200 och man skakar samtidigt som man är helt stel och inte kan röra sig.
Tyvärr blev det aldrig nåt allvar mellan oss även om vi kände samma sak för varandra.
Gud, vad jag var kär i han. Har legat otaliga nätter och inte somnat förrän typ 05 på morgonen för jag har tänkt på han.
Lyssnade sönder hans låtar bara för att kunna höra hans röst.
Planerade hur vårt liv skulle bli tillsammans osv. Tankarna går verkligen igång på det hållet när den man verkligen älskar från djupet av hjärtat berättar för en att han vill att man ska föda hans barn, att han skulle ge sitt liv för en och att han blev ledsen när jag blev tillsammans med nån annan.
Även om jag träffade och till och med var tillsammans med nån annan var det han som var i mina tankar hela tiden. När jag satt och pratade med killen jag var tillsammans med satt jag och tänkte 'fan, vad jag önskar att det var han som satt här i stället'.
Men för nåt år sen insåg jag måste gå vidare. Kan inte ha tunnelseende och missa att den perfekta killen dyker upp för att jag har stannat i en fantasi som inte kan bli verklighet.
Kan inte slösa bort livet på nån som väljer såna saker framför allt annat.
Som jag har tänkt på allt som jag skulle göra för att han ska sluta med det han håller på med. Har verkligen försökt med allt. Men det är lönlöst. Fast samtidigt kan jag inte ge han all the blame. Jag sponsrade själv med massa pengar när han behövde till det för typ 3 år sen.
Vi har inte pratat på typ 2 år förutom en gång på MSN i höstas och det är likadant där som det har varit sen han började när han var typ 15 år.
Han har ett större hjärta än dom flesta andra och är verkligen inte en dålig person, inte det minsta. Det är bara att han har hamnat lite snett.
Tänker inte alls lika mycket på han nu för tiden, men ibland kan det dyka upp när man pratar med kompisar om olika killar man har haft.
Han kommer nog alltid ha en plats i mitt hjärta. Men platsen blir mindre och mindre. Tror det måste va så för att nästa stora riktiga kärlek ska få plats.
Kärlek&Respekt
I ett Sex and the Cityavsnitt pratar dom om att i ens liv har man bara two great loves.
Undrar om det är sant. Tycker att det låter rätt rimligt att det skulle kunna va så.
Tror att man träffar nån först i sin ungdom som får en på fall utan dess like. Sen efter många om och men träffar man den man vill spendera livet med. Och däremellan har man haft killar/tjejer som inte har betytt lika mycket. Även om man har trott det.
Jag har haft min första great love. Vi träffades i december 2008. Det var kärlek vid första ögonkastet. Ni vet den känslan när hjärtat slår i 200 och man skakar samtidigt som man är helt stel och inte kan röra sig.
Tyvärr blev det aldrig nåt allvar mellan oss även om vi kände samma sak för varandra.
Gud, vad jag var kär i han. Har legat otaliga nätter och inte somnat förrän typ 05 på morgonen för jag har tänkt på han.
Lyssnade sönder hans låtar bara för att kunna höra hans röst.
Planerade hur vårt liv skulle bli tillsammans osv. Tankarna går verkligen igång på det hållet när den man verkligen älskar från djupet av hjärtat berättar för en att han vill att man ska föda hans barn, att han skulle ge sitt liv för en och att han blev ledsen när jag blev tillsammans med nån annan.
Även om jag träffade och till och med var tillsammans med nån annan var det han som var i mina tankar hela tiden. När jag satt och pratade med killen jag var tillsammans med satt jag och tänkte 'fan, vad jag önskar att det var han som satt här i stället'.
Men för nåt år sen insåg jag måste gå vidare. Kan inte ha tunnelseende och missa att den perfekta killen dyker upp för att jag har stannat i en fantasi som inte kan bli verklighet.
Kan inte slösa bort livet på nån som väljer såna saker framför allt annat.
Som jag har tänkt på allt som jag skulle göra för att han ska sluta med det han håller på med. Har verkligen försökt med allt. Men det är lönlöst. Fast samtidigt kan jag inte ge han all the blame. Jag sponsrade själv med massa pengar när han behövde till det för typ 3 år sen.
Vi har inte pratat på typ 2 år förutom en gång på MSN i höstas och det är likadant där som det har varit sen han började när han var typ 15 år.
Han har ett större hjärta än dom flesta andra och är verkligen inte en dålig person, inte det minsta. Det är bara att han har hamnat lite snett.
Tänker inte alls lika mycket på han nu för tiden, men ibland kan det dyka upp när man pratar med kompisar om olika killar man har haft.
Han kommer nog alltid ha en plats i mitt hjärta. Men platsen blir mindre och mindre. Tror det måste va så för att nästa stora riktiga kärlek ska få plats.
Kärlek&Respekt
Kommentarer
Trackback
