You can be in the emergency room

Har legat den senaste timmen och läst igenom min blogg från förra sommaren bland annat.
Den stressen jag kände då och fram till i våras önskar jag verkligen ingen. Mådde sååå dåligt så jag spydde varje dag av stressen plus att jag hade riktigt ont i hjärtat ibland att jag va rädd att det skulle stanna.
Kunde ju inte ens sova på nätterna för jag va så uppe i varv.
Men allt det ändrades som tur va och försvann.
 
I början när jag träffade Ayaah och några månader framåt kunde jag ibland bara försvinna helt in i mina egna tankar och typ inte märka saker som hände runtomkring mig ibland. Musik kunde va på högsta volym och det kunde va massa folk som satt och pratade högt, men jag märkte inte ens det för jag va helt inne i mina tankar.
Vet inte varför det blev just så för hade aldrig mått så innan.
 
Nu för nån vecka tänkte jag på det att jag har inte försvunnit så på länge. Sa det till Ayaah och hon sa att nu när jag sa det så är det sant. Jag är typ alltid närvarande nu, eller hur man ska uttrycka det.
Det känns skönt att det är borta nu.
 
Vet ju nu i efterhand vad det berodde på och det var helt enkelt att jag inte alls trivdes på mitt gamla jobb. Men det 'roliga' är att när hela det var igång så kände jag inte att jag vantrivdes på jobbet. Men man ser ju alltid saker som dom egentligen var i efterhand.
Men lämnade ju som tur va jobbet och alla som försökte förstöra med allt har fått tillbaka nu för medans dom är kvar i sin bittra värld full av fördomar har jag gått vidare och mår strålande och dessutom tjänar mer pengar utan att jobba ihjäl mig.
Medans dom sitter och dricker kaffe när dom får chansen att ha rast och klagar på hur stressade och utmattade dom är pga allt extra arbete dom får för att ingen pallar jobba där så sitter jag ner på jobbet och njuter.
Har aldrig skrattat så mycket som jag gör på jobbet varje dag nu. Asgarvar hela dagarna med mina kollegor så jag får ont i magen och knappt kan andas.
 
Det ligger MYCKET bakom den här historien, men från och med nu är den över helt för mig nu.
Kommer inte berätta för er vad som har hänt eller vem som har gjort och sagt vad. Det enda jag kan säga är att man borde tycka att när man har nått en viss ålder borde man veta vad som är rätt och fel och kunna ta konflikter.
 
Det var då och nu är nu helt enkelt.
 
Kärlek&Respekt
 

Kommentarer
Postat av: Carina

Skönt att läsa att du mår bra/kram

2012-10-20 @ 08:18:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0