He's my one and only hero
När man sitter på tåget nu varje morgon på väg till jobbet är det verkligen perfekt ensamtid för tankar och reflektion.
Kan verkligen inte med ord beskriva hur tacksam jag är över hur allt har blivit.
Tänk om det inte hade blivit som det är nu. Var hade jag då varit? Med all säkerhet inte på något bra ställe.
Förvånas fortfarande över hur snälla och omtänksamma människor är. Är så glad över att jag har fått tillbaka kontakten med vissa och för alla nya jag har träffat som har blivit riktigt bra och nära vänner.
Trodde verkligen inte att det var möjligt att det kunde bli såhär.
Har lärt mig så mycket om mig själv och det har gjort att jag verkligen har förstått varför jag har gjort vissa saker.
Andra saker kan jag tänka "hur i all världen tänkte jag där? Så skulle jag aldrig nånsin göra idag" men det är väl bra att inse att man inte är felfri. En av de viktiga sakerna jag har lärt är att man behöver inte va allas bästa vän och att det är mer än okej att säga nej.
Livet är verkligen helt underbart och jag längtar så för att se var det bär härnäst.
Kärlek&Respekt
Kommentarer
Trackback
