Dag 15: Ett pinsamt ögonblick
Ja det är ju inte många gånger jag kan göra saker eller gå nånstans utan att skämma ut mig. Man borde tycka att jag borde va van nu men nej då, det är lika skämmigt varje gång.
Det värsta var nog en gång för längesen. Sommaren 2005 när jag var 18 år.
Jag och mina kompisar satt på uteserveringen på McDonalds och där va typ 50 andra ungdomar som också var där.
Så när vi skulle vidare frågade en kompis mig om jag ville köra hennes moppe lite. Och jag blev jätteglad för hade aldrig gjort det innan men hade alltid velat prova.
Så jag satte mig på den och startade och skulle köra upp på en trottoarkant och när jag gasade råkade jag bromsa på samma gång så moppen bara slirade och jag flög av. Alltså flög över moppen rakt ner på marken.
Slog mig lite men det enda jag tänkte på var att alla utanför McDonalds stod och kollade. Två killar sprang fram och frågade om det gick bra och jag sa 'ja' snabbt och bara tittade åt ett annat håll för jag höll på att skämmas ihjäl.
Moppen blev lite grusig och den ena bromsen blev helt böjd men annars gick det bra. Hon som ägde den fick ändå typ 16.000 för den när hon sålde den.
Men har aldrig skämts så mycket som då. Och Landskrona är ju vääääldigt litet där alla känner alla så jag visste att jag skulle få höra om det väldigt länge framöver. Och ja, så blev det.
Kärlek&Respekt
Det värsta var nog en gång för längesen. Sommaren 2005 när jag var 18 år.
Jag och mina kompisar satt på uteserveringen på McDonalds och där va typ 50 andra ungdomar som också var där.
Så när vi skulle vidare frågade en kompis mig om jag ville köra hennes moppe lite. Och jag blev jätteglad för hade aldrig gjort det innan men hade alltid velat prova.
Så jag satte mig på den och startade och skulle köra upp på en trottoarkant och när jag gasade råkade jag bromsa på samma gång så moppen bara slirade och jag flög av. Alltså flög över moppen rakt ner på marken.
Slog mig lite men det enda jag tänkte på var att alla utanför McDonalds stod och kollade. Två killar sprang fram och frågade om det gick bra och jag sa 'ja' snabbt och bara tittade åt ett annat håll för jag höll på att skämmas ihjäl.
Moppen blev lite grusig och den ena bromsen blev helt böjd men annars gick det bra. Hon som ägde den fick ändå typ 16.000 för den när hon sålde den.
Men har aldrig skämts så mycket som då. Och Landskrona är ju vääääldigt litet där alla känner alla så jag visste att jag skulle få höra om det väldigt länge framöver. Och ja, så blev det.
Kärlek&Respekt
Typ såhär såg vi ut varje dag på den tiden,
men efter den händelsen nöjde jag mig med
att sitta bak!
Dag 14: Mitt favoritminne
Mitt favoritminne är när jag såg Backstreet boys 29 juli 1999.
Dom var ju mina första idoler och jag lyssnade på varje dag hela dan.
Man kunde inte ens se mina väggar för alla planscher, bilder, utklipp osv. Hade verkligen allt med dom.
Såg dom i Danmark och jag va som galen. Skrek förmodligen högst av alla. Och speciellt när jag fick se Nick va det nästan bäddat för att svimma. Gjorde som tur inte det för då hade jag nog aldrig kommit över att jag missade nåt.
Det bästa som hände då var att uppe på scenen hällde Kevin vatten i A.J´s händer och A.J slänge ut det i publiken och jag fick jättemycket på mig.
Jag sa att jag ska aldrig mer duscha för jag har fått hans baciller på mig.
Kunde inte sluta gråta sen efter konserten av glädje att jag hade fått se dom.
Tänk ändå att man har beundrat nån så länge och plötsligt för se dom. Det är inte mycket som slår den känslan.
Fortfarande när jag ser Nick eller dom andra nu så slår mitt hjärta ett extra slag. Dom betydde ju trots allt allt för mig en gång i tiden.
Och även om jag inte är som jag va då för 10 år sen så är jag övertygad om att jag kommer att träffa Nick en gång och berätta hur mycket han har betytt för mig.
Kärlek&Respekt
Dom var ju mina första idoler och jag lyssnade på varje dag hela dan.
Man kunde inte ens se mina väggar för alla planscher, bilder, utklipp osv. Hade verkligen allt med dom.
Såg dom i Danmark och jag va som galen. Skrek förmodligen högst av alla. Och speciellt när jag fick se Nick va det nästan bäddat för att svimma. Gjorde som tur inte det för då hade jag nog aldrig kommit över att jag missade nåt.
Det bästa som hände då var att uppe på scenen hällde Kevin vatten i A.J´s händer och A.J slänge ut det i publiken och jag fick jättemycket på mig.
Jag sa att jag ska aldrig mer duscha för jag har fått hans baciller på mig.
Kunde inte sluta gråta sen efter konserten av glädje att jag hade fått se dom.
Tänk ändå att man har beundrat nån så länge och plötsligt för se dom. Det är inte mycket som slår den känslan.
Fortfarande när jag ser Nick eller dom andra nu så slår mitt hjärta ett extra slag. Dom betydde ju trots allt allt för mig en gång i tiden.
Och även om jag inte är som jag va då för 10 år sen så är jag övertygad om att jag kommer att träffa Nick en gång och berätta hur mycket han har betytt för mig.
Kärlek&Respekt
Här är från deras turné -99 jag var på <3.
Vet dock inte vilket land dom är i här.
Dag 13: Min första kyss
Tror ni verkligen att jag kommer ihåg nåt som hände för 100 år sen?
Nej men ärligt talat så kommer jag faktiskt inte ihåg min första kyss. Vet inte med vem eller var eller när eller nånting.
Så ja, det får vara obesvarat :D
Kärlek&Respekt
Nej men ärligt talat så kommer jag faktiskt inte ihåg min första kyss. Vet inte med vem eller var eller när eller nånting.
Så ja, det får vara obesvarat :D
Kärlek&Respekt
Dag 12: Mina drömmar
Har en del drömmar.
Allt från att kämpa för ensamstående pappor, mot kvinnors våld mot män och det viktigaste av allt: för HBT-personers rättigheter. Vill bara att vi ska sluta leva i medeltiden nu.
Men den största drömmen jag har är att hitta den jag vill spendera resten av mitt liv med. Skaffa familj och känna kärlek och trygghet.
Vill ha nån som är på samma nivå som jag och har lagt det här med festande på hyllan. Visst nångång att man gör det men inte varken varje helg eller varannan eller ens nångång i månaden.
Man ska känna ett ansvar för vad som är viktigt.
Vill inte heller ha nån som kommer hem från jobbet och bara knäpper upp byxorna, slänger sig på soffan med en öl och inte lyfter sig därifrån förrän det är dags att sova. Så växte inte jag upp och det ska inte mina barn göra heller.
Latmaskar är nåt av det värsta jag vet.
Och ja, jag vet att man blir trött av att jobba men man har fortfarande ett ansvar. Och känner man att man inte kan ta det så är vi ju inte på samma nivå. Och då kan det inte funka.
Det ska va familjen i första rummet. Sen umgås med vänner. Är det nåt jag älskar så är det att träffa folk och sitta och prata om allt i flera timmar.
Vill ha nån jag kan prata om allt med, som är min bästa vän också. Nån som inte är bitter utan är säker på sig själv och har hittat den inre harmonin.
Trygghet alltid är det viktigaste för mig och det är det första jag kollar om jag känner.
Vi får se när Han dyker upp. Man kan hoppas att det blir snart. Men hellre att vänta ett tag så det blir rätt än att skynda sig i nåt ogenomtänkt.
Att leva ett lugnt liv med massa kärlek är min dröm.
Kärlek&Respekt
Allt från att kämpa för ensamstående pappor, mot kvinnors våld mot män och det viktigaste av allt: för HBT-personers rättigheter. Vill bara att vi ska sluta leva i medeltiden nu.
Men den största drömmen jag har är att hitta den jag vill spendera resten av mitt liv med. Skaffa familj och känna kärlek och trygghet.
Vill ha nån som är på samma nivå som jag och har lagt det här med festande på hyllan. Visst nångång att man gör det men inte varken varje helg eller varannan eller ens nångång i månaden.
Man ska känna ett ansvar för vad som är viktigt.
Vill inte heller ha nån som kommer hem från jobbet och bara knäpper upp byxorna, slänger sig på soffan med en öl och inte lyfter sig därifrån förrän det är dags att sova. Så växte inte jag upp och det ska inte mina barn göra heller.
Latmaskar är nåt av det värsta jag vet.
Och ja, jag vet att man blir trött av att jobba men man har fortfarande ett ansvar. Och känner man att man inte kan ta det så är vi ju inte på samma nivå. Och då kan det inte funka.
Det ska va familjen i första rummet. Sen umgås med vänner. Är det nåt jag älskar så är det att träffa folk och sitta och prata om allt i flera timmar.
Vill ha nån jag kan prata om allt med, som är min bästa vän också. Nån som inte är bitter utan är säker på sig själv och har hittat den inre harmonin.
Trygghet alltid är det viktigaste för mig och det är det första jag kollar om jag känner.
Vi får se när Han dyker upp. Man kan hoppas att det blir snart. Men hellre att vänta ett tag så det blir rätt än att skynda sig i nåt ogenomtänkt.
Att leva ett lugnt liv med massa kärlek är min dröm.
Kärlek&Respekt
Dag 11: Självporträtt
Är inte direkt säker på vad som menas med Självporträtt, när det gäller bloggen iaf. Det kan ju inte va att man ska lägga upp en bild på sig själv.
Tar det som att man ska berätta hur man ser sig själv.
Detta är väl kanske inte direkt mitt favoritämne. Men kan säga så mycket som att jag har ju som jag har sagt innan hittat mig själv och vet vem jag är.
Jag tänker väldigt mycket, speciellt när jag är ensam. Då kan det va lätt att tänka djupt.
En sak som jag tycker är bra med mig själv är att vad som än har hänt och hur dåligt jag än har mått har jag alltid känt en styrka inom mig som jag vet att ingen kan knäcka. Har aldrig grävt ner mig och tänkt att det aldrig kommer ordna sig. Där har alltid funnits nåt hopp om att det kommer bli bättre.
I allas liv finns det upp- och nergångar. Ibland större och ibland mindre.
Det är lätt att man fäster sig vid nergångarna istället för att fokusera på det positiva och se framåt.
Lyckligtvis är jag en av dom som tänker positivt. Det har nog hjälpt mig i många situationer.
Har aldrig varit den som har skrivit sorgsna texter för att få folks sympati eller haft nåt självskadebeteende. Har faktiskt ingen förståelse för dom som skadar sig själva medvetet.
Sen har jag ett motto som jag alltid tänker när jag ska göra nåt som känns svårt och jobbigt: "Hur svårt är det?". Tänk på det. Hur svårt kan det va egentligen?
Var medveten om var du har dig själv och sen bara gör det.
Så ja, jag ser väl mig själv som nån som inte ger upp.
Ojoj, det blev jobbigt att skriva detta. Tycker det är lite väl mycket. Men men, har man sagt att man ska skriva om alla ämnen i listan så ska man.
Kärlek&Respekt
Tar det som att man ska berätta hur man ser sig själv.
Detta är väl kanske inte direkt mitt favoritämne. Men kan säga så mycket som att jag har ju som jag har sagt innan hittat mig själv och vet vem jag är.
Jag tänker väldigt mycket, speciellt när jag är ensam. Då kan det va lätt att tänka djupt.
En sak som jag tycker är bra med mig själv är att vad som än har hänt och hur dåligt jag än har mått har jag alltid känt en styrka inom mig som jag vet att ingen kan knäcka. Har aldrig grävt ner mig och tänkt att det aldrig kommer ordna sig. Där har alltid funnits nåt hopp om att det kommer bli bättre.
I allas liv finns det upp- och nergångar. Ibland större och ibland mindre.
Det är lätt att man fäster sig vid nergångarna istället för att fokusera på det positiva och se framåt.
Lyckligtvis är jag en av dom som tänker positivt. Det har nog hjälpt mig i många situationer.
Har aldrig varit den som har skrivit sorgsna texter för att få folks sympati eller haft nåt självskadebeteende. Har faktiskt ingen förståelse för dom som skadar sig själva medvetet.
Sen har jag ett motto som jag alltid tänker när jag ska göra nåt som känns svårt och jobbigt: "Hur svårt är det?". Tänk på det. Hur svårt kan det va egentligen?
Var medveten om var du har dig själv och sen bara gör det.
Så ja, jag ser väl mig själv som nån som inte ger upp.
Ojoj, det blev jobbigt att skriva detta. Tycker det är lite väl mycket. Men men, har man sagt att man ska skriva om alla ämnen i listan så ska man.
Kärlek&Respekt
Dag 10: Vardagslyx
Ja det krävs inte mycket för att jag ska se det som lyx.
Det kan räcka med att man får sitta på toa i lugn och ro och läsa tidningen.
Annars kan det räcka med att man kan ta det lugnt en dag med nån man tycker om utan att va orolig för nåt.
Är ju en väldigt sällskapssjuk människa och tycker inte om att va ensam så att ha männsikor omkring mig känns som lyx.
Sen såklart att få vakna upp varje morgon och veta att man är frisk och kry och kan göra vad man vill. Det är lyx på hög nivå.
Kärlek&Respekt
Det kan räcka med att man får sitta på toa i lugn och ro och läsa tidningen.
Annars kan det räcka med att man kan ta det lugnt en dag med nån man tycker om utan att va orolig för nåt.
Är ju en väldigt sällskapssjuk människa och tycker inte om att va ensam så att ha männsikor omkring mig känns som lyx.
Sen såklart att få vakna upp varje morgon och veta att man är frisk och kry och kan göra vad man vill. Det är lyx på hög nivå.
Kärlek&Respekt
Dag 9: I min handväska
Jag har alltid haft allt möjligt skräp i handväskan. Allt från gamla tidningar till läppglans som var slut för längesen.
Men för ett tag sen när jag köpte en nu väska bestämde jag mig för att det får va slut med det nu, för annars hittar man ju inget.
Så nu har jag plånbok, kalender, nycklar. Det är det viktigaste.
Sen i ett speciellt fack har jag tamponger, typ 10 läppglans (som inte är slut) och lypsyl som ger skimrande läppar.
Så ja, nu är min väska inte lika intressant som innan. Då kunde man hitta vilka saker som helst.
Men skönt att ha det rent därinne nu så man slipper leta i timmar för att hitta nycklarna när man står utanför ytterdörren och håller på att kissa på sig.
Kärlek&Respekt
Men för ett tag sen när jag köpte en nu väska bestämde jag mig för att det får va slut med det nu, för annars hittar man ju inget.
Så nu har jag plånbok, kalender, nycklar. Det är det viktigaste.
Sen i ett speciellt fack har jag tamponger, typ 10 läppglans (som inte är slut) och lypsyl som ger skimrande läppar.
Så ja, nu är min väska inte lika intressant som innan. Då kunde man hitta vilka saker som helst.
Men skönt att ha det rent därinne nu så man slipper leta i timmar för att hitta nycklarna när man står utanför ytterdörren och håller på att kissa på sig.
Kärlek&Respekt
Min väska
Dag 8: Mitt favoritplagg
När jag såg att det var detta jag skulle skriva om suckade jag lite för tycker det är jättetråkigt med kläder, mode osv. Förstår inte hur man kan driva en modeblogg. Snacka om tråkigt !
Men måste säga att om jag fick välja ett plagg jag skulle gå i hela tiden så skulle det va nån lite stor huvtröja.
Brukade oftast gå klädd i det innan men inte nu mer. Vet faktiskt inte varför jag slutade, blev nog så bara.
Det är så skönt och typ mysigt. Sen så känner man sig trygg på nåt sätt.
Kärlek&Respekt
Men måste säga att om jag fick välja ett plagg jag skulle gå i hela tiden så skulle det va nån lite stor huvtröja.
Brukade oftast gå klädd i det innan men inte nu mer. Vet faktiskt inte varför jag slutade, blev nog så bara.
Det är så skönt och typ mysigt. Sen så känner man sig trygg på nåt sätt.
Kärlek&Respekt
Dag 7: Min tro
När jag kollade igår vad jag skulle skriva om idag så var min första reaktion "herregud, det kommer bli världens längsta inlägg".
Men det behöver det inte vara.
När det gäller Gud och sånt så tror jag inte att det sitter en skäggig gubbe bland molnen och tittar ner.
Det jag tror är att det finns en stor styrka nånstans som är större än nåt annat. En högre makt.
Men tycker att det är viktigt också att inte underskatta sig själv. Den största guden som finns som kan få saker att hända är en själv. Och man är starkare och klarar mer än man tror.
När det kommer till andar, spöken, väsen osv så tror jag 100 %. Brukar säga att det spelar ingen roll om man tror på det eller inte för det finns där ändå.
Vi är absolut inte ensamma här och dom som är med oss från andra sidan hjälper och skyddar oss mer än vi tror.
Känner ni nångång att nån är där så tro inte att ni är galna utan ni kan mycket väl ha rätt. Prata med dom. Hade dom inte velat att ni skulle veta att dom är där hade dom inte gjort olika ljud och försökt ta kontakt på det sättet.
Ja här är lite av min tro. Kort och gott :D
Kärlek&Respekt
Men det behöver det inte vara.
När det gäller Gud och sånt så tror jag inte att det sitter en skäggig gubbe bland molnen och tittar ner.
Det jag tror är att det finns en stor styrka nånstans som är större än nåt annat. En högre makt.
Men tycker att det är viktigt också att inte underskatta sig själv. Den största guden som finns som kan få saker att hända är en själv. Och man är starkare och klarar mer än man tror.
När det kommer till andar, spöken, väsen osv så tror jag 100 %. Brukar säga att det spelar ingen roll om man tror på det eller inte för det finns där ändå.
Vi är absolut inte ensamma här och dom som är med oss från andra sidan hjälper och skyddar oss mer än vi tror.
Känner ni nångång att nån är där så tro inte att ni är galna utan ni kan mycket väl ha rätt. Prata med dom. Hade dom inte velat att ni skulle veta att dom är där hade dom inte gjort olika ljud och försökt ta kontakt på det sättet.
Ja här är lite av min tro. Kort och gott :D
Kärlek&Respekt
Dag 6: Ett ögonblick som förändrade allt
Har tänkt på detta mycket och det är svårt att välja.
Jag tror ju på ödet och att det finns en anledning till allt som händer så det finns så många saker.
Men nåt som förändrade allt var när jag flyttade upp till Uppsala och plötsligt inte hade nån alls runt mig. Helt ensam i en främmande stad.
Trivdes ju som bekant inte där uppe och flyttade ner igen efter typ 1 år och 7 månader.
Men när jag kom ner igen märkte jag hur mycket jag hade förändrats. Var mycket lugnare än innan.
Har ju alltid haft en styrka inom mig som ingen har kunnat knäcka men nu var det ännu starkare.
Kommer ju alltid undra om mitt liv hade varit annorlunda om jag hade stannat här nere hela tiden istället.
Men får fortsätta tro att det fanns en anledning till att jag gjorde den vändan där uppe.
I ärlighetens namn tycker jag fortfarande att det var onödigt att flytta upp och att det bara var slöseri med tid.
Men kommer säkert få svar en dag vad det var bra för.
Kärlek&Respekt
Jag tror ju på ödet och att det finns en anledning till allt som händer så det finns så många saker.
Men nåt som förändrade allt var när jag flyttade upp till Uppsala och plötsligt inte hade nån alls runt mig. Helt ensam i en främmande stad.
Trivdes ju som bekant inte där uppe och flyttade ner igen efter typ 1 år och 7 månader.
Men när jag kom ner igen märkte jag hur mycket jag hade förändrats. Var mycket lugnare än innan.
Har ju alltid haft en styrka inom mig som ingen har kunnat knäcka men nu var det ännu starkare.
Kommer ju alltid undra om mitt liv hade varit annorlunda om jag hade stannat här nere hela tiden istället.
Men får fortsätta tro att det fanns en anledning till att jag gjorde den vändan där uppe.
I ärlighetens namn tycker jag fortfarande att det var onödigt att flytta upp och att det bara var slöseri med tid.
Men kommer säkert få svar en dag vad det var bra för.
Kärlek&Respekt
Dag 5: Om det här vore min sista dag
Hade jag vetat att jag skulle dö imorgon hade jag verkligen inte dött lycklig.
Har gjort en massa saker men absolut inte tillräckligt.
Har ju planerat att bli en sån jobbig seg gamling som aldrig dör.
I don´t wanna die !!!!
Suttit och tänkt nu i typ en halvtimme vad jag skulle gjort men jag vet faktiskt inte. Det som jag vill kan inte hända på en dag bara.
Man ska väl säga att man skulle hoppat fallskärm eller nåt men har inte nåt större intresse av det.
Så det får tänkas på så kan jag säga till om det ploppar upp nåt :D
Kärlek&Respekt
Har gjort en massa saker men absolut inte tillräckligt.
Har ju planerat att bli en sån jobbig seg gamling som aldrig dör.
I don´t wanna die !!!!
Suttit och tänkt nu i typ en halvtimme vad jag skulle gjort men jag vet faktiskt inte. Det som jag vill kan inte hända på en dag bara.
Man ska väl säga att man skulle hoppat fallskärm eller nåt men har inte nåt större intresse av det.
Så det får tänkas på så kan jag säga till om det ploppar upp nåt :D
Kärlek&Respekt
Dag 4: Vad är kärlek?
Det finns miljoner olika kärlekar beroende på vem man känner kärlek för. Tex kärleken man känner för en kompis är inte samma som man känner för sin familj. Det är möjligt att den är lika men tror absolut inte att det kan va precis likadant och lika starkt.
Men kärleken jag tänker på nu är den man känner till sin partner.
Kärlek är när man känner att det inte finns nån annan man vill va med. Att man har respekt och tillit för varandra.
Att man känner sig trygg och vet att ens partner älskar och finns där för en.
Ens partner ska också va ens bästa vän som man alltid kan prata med och känna att dom lyssnar på en.
Det är också viktigt att berätta för varandra precis varje dag att man älskar varandra för det kan lätt glömmas bort i vardagsstressen.
Och sen också att inte va så svartsjuk. Det förstör inte bara för en själv utan för hela förhållandet.
Jag är inte så särskilt svartsjuk av mig för jag hade aldrig kunnat va tillsammans med nån jag inte litar på.
Så var öppna mot varandra, visa tillit och respekt så kommer det mesta ordna sig. Jag lovar.
Kärlek&Respekt
Men kärleken jag tänker på nu är den man känner till sin partner.
Kärlek är när man känner att det inte finns nån annan man vill va med. Att man har respekt och tillit för varandra.
Att man känner sig trygg och vet att ens partner älskar och finns där för en.
Ens partner ska också va ens bästa vän som man alltid kan prata med och känna att dom lyssnar på en.
Det är också viktigt att berätta för varandra precis varje dag att man älskar varandra för det kan lätt glömmas bort i vardagsstressen.
Och sen också att inte va så svartsjuk. Det förstör inte bara för en själv utan för hela förhållandet.
Jag är inte så särskilt svartsjuk av mig för jag hade aldrig kunnat va tillsammans med nån jag inte litar på.
Så var öppna mot varandra, visa tillit och respekt så kommer det mesta ordna sig. Jag lovar.
Kärlek&Respekt
Dag 3: Vad bjuder jag på för mat?
Ja inte är det nån torr kaka och kaffeblask iaf.
Man får precis vad man vill ha. Gå till kylskåpet och ta om det fattas och behövs nåt mer. Mi casa es su casa.
Hos många är reglerna att man anpassar sig efter den man är hos och får fråga om man så vill ha ett glas vatten (herregud), men hos mig ser man till att gästen har det bra och känner sig som hemma.
Det bästa man kan bjuda folk på är riktiga chilenska empanadas. Ungefär som piroger fast 100 gånger godare.
Dom är fyllda med köttfärs, ägg, oliver med mera i deg.
Hade jag varit religiös hade jag trott att det var en gudagåva att nåt kunde smaka så.
Har ni aldrig smakat det så ragga upp en chilenare eller bara kom hem till mig för ni kommer inte ångra er :D
Kärlek&Respekt
Man får precis vad man vill ha. Gå till kylskåpet och ta om det fattas och behövs nåt mer. Mi casa es su casa.
Hos många är reglerna att man anpassar sig efter den man är hos och får fråga om man så vill ha ett glas vatten (herregud), men hos mig ser man till att gästen har det bra och känner sig som hemma.
Det bästa man kan bjuda folk på är riktiga chilenska empanadas. Ungefär som piroger fast 100 gånger godare.
Dom är fyllda med köttfärs, ägg, oliver med mera i deg.
Hade jag varit religiös hade jag trott att det var en gudagåva att nåt kunde smaka så.
Har ni aldrig smakat det så ragga upp en chilenare eller bara kom hem till mig för ni kommer inte ångra er :D
Kärlek&Respekt
Empanadas :D
Dag 2: Min första kärlek
Min första riktiga kärlek som jag verkligen älskade och hade tagit en kula för när som helst kom när jag var 16 år.
Vill inte skriva ut hans namn. Ungefär hela Landskrona i vår ålder vet att vi hade ihop det men han och jag har ingen kontakt idag så tror inte det är så bra.
Men vi kan kalla han A.
Den här killen träffade jag iaf på den tiden när jag alltid rände ute med mina kompisar.
Första gången vi träffades visste jag vem han va (alla känner ju alla i Landskrona) men brydde mig inte så mycket om han. Hade mer ögonen på hans kompis.
Min närmaste killkompis umgicks alltid med dom två så jag va inte sen med att tvinga han att ta med dom till där vi hängde.
En kväll va det fest hemma hos A och han frågade när vi satt ute på balkongen och rökte om jag "vill se hans rum". Jag spelade dum och sa ja.
När vi sen kom ut ur rummet höll alla andra på festen på hela tiden och skrattade och ja ni vet hur folk håller på.
Sen gick det som en löpeld genom Landskrona och alla visste det.
Jag höll på att skämmas ihjäl och när jag sen på måndagen satt på matan med mina kompisar kom han in och jag vågade inte ens titta på han. Han satte sig vid ett bord längre bort med min killkompis och mina kompisar höll på att kalla på han hela tiden och jag satt hela tiden och väste "håll käften" till dom men dom tyckte ju att det var jätteroligt att hålla på.
A och jag utbytte några snabba blickar men sa inget till varandra på nån vecka fast vi träffades tillsammans med dom andra.
Sen plötsligt kunde jag inte va utan han. Jag tvingade killkompisen att ta han till stället vi hängde hela tiden. Jag smsade A hela tiden och frågade när vi ska ses, när han kommer till matan dan efter, vad han gör osv.
Jag va helt besatt och tänkte på han till och med när jag sov.
Han hade allt det jag tyckte om då. Hiphopare, klädstilen, bandana, attityden, sättet han pratade på.
Mina kompisar var inte allt för glada att han och jag umgicks för att han höll på med en del saker dom inte tyckte om. Så det var mycket bråk om han mellan mig och mina kompisar.
Men vi kunde inte sluta träffas så vi fortsatte.
Det som störde mig mest var att alla bara snackade skit om A och sa att han va både det ena och det andra. Det dom inte visste var att han innerst inne va den mest omtänksamma personen i världen. Han va så underbar och försiktig mot mig så det går inte att beskriva. Men det ända folk såg och dömde var dom sakerna han höll på med som kanske inte var så bra. Men han skulle iaf aldrig skada en annan människa.
Sen en dag var allt bara slut. Bara borta utan förvarning. Alla splittrades och började hänga på olika andra ställen.
Det tog flera år för mig att komma över A. Vi såg varandra fortfarande ibland för Landskrona är ju världens minsta stad men vi hälsade inte utan bara tittade på varandra.
Nu är det typ 3 år sen jag såg han sist. Han bor inte kvar här mer.
Vi är ju vänner på Facebook men vi har aldrig skrivit nåt till varandra.
Man glömmer aldrig sin första kärlek så det kommer alltid betyda nåt speciellt för mig.
Kärlek&Respekt
Vill inte skriva ut hans namn. Ungefär hela Landskrona i vår ålder vet att vi hade ihop det men han och jag har ingen kontakt idag så tror inte det är så bra.
Men vi kan kalla han A.
Den här killen träffade jag iaf på den tiden när jag alltid rände ute med mina kompisar.
Första gången vi träffades visste jag vem han va (alla känner ju alla i Landskrona) men brydde mig inte så mycket om han. Hade mer ögonen på hans kompis.
Min närmaste killkompis umgicks alltid med dom två så jag va inte sen med att tvinga han att ta med dom till där vi hängde.
En kväll va det fest hemma hos A och han frågade när vi satt ute på balkongen och rökte om jag "vill se hans rum". Jag spelade dum och sa ja.
När vi sen kom ut ur rummet höll alla andra på festen på hela tiden och skrattade och ja ni vet hur folk håller på.
Sen gick det som en löpeld genom Landskrona och alla visste det.
Jag höll på att skämmas ihjäl och när jag sen på måndagen satt på matan med mina kompisar kom han in och jag vågade inte ens titta på han. Han satte sig vid ett bord längre bort med min killkompis och mina kompisar höll på att kalla på han hela tiden och jag satt hela tiden och väste "håll käften" till dom men dom tyckte ju att det var jätteroligt att hålla på.
A och jag utbytte några snabba blickar men sa inget till varandra på nån vecka fast vi träffades tillsammans med dom andra.
Sen plötsligt kunde jag inte va utan han. Jag tvingade killkompisen att ta han till stället vi hängde hela tiden. Jag smsade A hela tiden och frågade när vi ska ses, när han kommer till matan dan efter, vad han gör osv.
Jag va helt besatt och tänkte på han till och med när jag sov.
Han hade allt det jag tyckte om då. Hiphopare, klädstilen, bandana, attityden, sättet han pratade på.
Mina kompisar var inte allt för glada att han och jag umgicks för att han höll på med en del saker dom inte tyckte om. Så det var mycket bråk om han mellan mig och mina kompisar.
Men vi kunde inte sluta träffas så vi fortsatte.
Det som störde mig mest var att alla bara snackade skit om A och sa att han va både det ena och det andra. Det dom inte visste var att han innerst inne va den mest omtänksamma personen i världen. Han va så underbar och försiktig mot mig så det går inte att beskriva. Men det ända folk såg och dömde var dom sakerna han höll på med som kanske inte var så bra. Men han skulle iaf aldrig skada en annan människa.
Sen en dag var allt bara slut. Bara borta utan förvarning. Alla splittrades och började hänga på olika andra ställen.
Det tog flera år för mig att komma över A. Vi såg varandra fortfarande ibland för Landskrona är ju världens minsta stad men vi hälsade inte utan bara tittade på varandra.
Nu är det typ 3 år sen jag såg han sist. Han bor inte kvar här mer.
Vi är ju vänner på Facebook men vi har aldrig skrivit nåt till varandra.
Man glömmer aldrig sin första kärlek så det kommer alltid betyda nåt speciellt för mig.
Kärlek&Respekt
Såhär såg jag ut då ^^
Dag 1: Presentera mig själv
Ja, jag heter Maria och är 23 år gammal. Känns ibland som man har levt i 100 år och ibland som man inte är äldre än 15.
Jag är halvt från Slovenien och halvt från Chile. Men har växt upp ungefär 90% som chilenare så när nån frågar var jag är ifrån säger jag bara Chile.
Är född på BB i Helsingborg en jättekall dag den 29 januari 1987.
Har bott i Landskrona hela mitt liv utom mellan januari 2008 - augusti 2009 då jag bodde i Uppsala och pluggade.
Jag trivdes dock inte där och har ärligt talat aldrig mått så dåligt som när jag va där så jag tog mitt pick och pack och flyttade ner hit igen.
Jag kan med största sannolikhet säga att jag aldrig kommer att lämna Landskrona igen.
Min skoltid började på Seminarieskolan. Jag var ett år yngre än alla dom andra i min klass, eftersom jag kunde läsa och skriva när jag var 5 år så jag behövde inte gå i förskolan utan kunde börja ettan direkt.
Kommer inte ihåg så mycket från i början men har lite minne av att jag tyckte det kändes konstigt att va med så mycket människor på det sättet. Jag hade aldrig ens gått på dagis pga platsbrist så jag gick hos dagmamma istället med typ 5 andra barn.
Plus att jag kunde inte alla sångerna dom andra i klassen sjöng som dom hade lärt sig på dagis och förskola.
Dessutom bodde jag rätt långt bort från dom flesta andra iom att jag bodde i Koppargården.
Men allt gick bra.
Och i högstadiet på GA kom ju alla konstiga känslor, tankar osv. Ätstörningar och bantande hit och dit, smink, hår, utseende etc. Men hade det nog inte jobbigare än nån annan.
Till gymnasiet valde jag Samhälle så kom in som reserv på Gullstrand. Var första reserv av alla så det var rätt självklart att jag skulle komma in. Men det blev ändå mycket tårar och telefonsamtal till Gullstrand den sommaren.
På Gullstrand satt mitt dåliga självförtroende från högstadiet kvar men det blev bara bättre. Var ju trots allt bara 15 år och fortfarande ett år yngre än alla andra.
På jullovet åkte jag till Chile och va borta 6 veckor. Missade ju en massa i skolan och lärarna ville inte låta göra mig proven jag skulle missa innan jag åkte. Förstår fortfarande inte varför.
Så missade allt det så lärarna sa till mig när jag kom tillbaka att antingen får jag jobba upp allt i 2an eller hoppa av.
Så jag bestämde mig för att hoppa av och gå Omvårdnad på Selmagymnasiet istället.
Iom att jag skulle hoppa av skolkade jag mesta tiden av andra terminen där och satt hellre i biblioteket vid datorn eller satt ute och pratade med folk. Gick ut med 4 IG och 4 G men brydde mig inte för skulle ändå byta.
Denna gången skulle jag dessutom gå med 87or som jag så det kändes skönt på nåt sätt. Tyckte nog att det var rätt skönt att nu blir man 18 på samma gång istället för att andra ska gå till ställen med 18-årsgräns medans jag inte kunde.
Redan första dan på Selma fick jag underbara kompisar och helt plötligt var jag jättepopulär och kunde få vilken kille jag ville. Men jag såg väääldigt bra ut då som 16-åring. Allt var bara fest och ha roligt.
Mobilen ringde hela tiden och där va alltid folk omkring en.
Visst hände det en hel den jobbiga saker och det var mycket tårar också men det är det som hör till är man lever tonårsliv.
Det jobbigaste som hände var förmodligen när jag fick missfall. Det höll på att knäcka mig helt men mina kompisar va helt fantastiska.
Tänker ju fortfarande på det ibland att jag kunde haft ett barn som var 6 år nu men det var inte meningen. Visste ju inte att jag va gravid förrän det hände.
I trean, speciellt sista terminen började jag och mina kompisar glida ifrån varandra. Det hade varit mycket drama och vi märkte att vi inte hade så mycket gemensamt mer och ville olika saker. Vi blev absout inte ovänner men vi träffades mindre och va med andra människor.
Jag började träffa folk i Malmö och dom tyckte typ att det va roligt att va hemma. Men jag kände att jag ville va ute och umgås med folk.
Sen efter studenten 2006 va sista gången det va fest som förr och vi asgarvade tillsammans och man kände den mysiga känslan från förr.
Efter det jobbade jag en hel del. Det var svårt faktiskt att acceptera att man inte kommer gå i skolan igen och att man helt plötsligt hade puttats ut i vuxenvärlden. Men det gick ändå.
La festandet på hyllan efter studenten och såg inget nöje med det mer. Visst festade jag nångång men inte på samma sätt som innan.
Det blir stor skillnad när man fyller typ 20. Då måste man inte ringa spritbilen och sitta på skolans bänkar utanför på kvällen och dricka och springa där fram och tillbaka.
I januari 2008 flyttade jag som sagt till Uppsala och trivdes inte alls. Det enda folk va intresserade av var att festa heeela tiden. Och det spelade liksom ingen roll om det var fredag, tisdag eller torsdag.
Det jag ville göra va typ att gå och fika eller bara va hemma och ta det lugnt.
Hade ju slutat med festande när jag va typ 19 och va inte det minsta intresserad av det nu.
Så ja, efter många om och men flyttade jag tillbaka till Landskrona.
Fram till nu har jag sökt jobb. Har fått några stycken men inget långvarigt så får hoppas det kommer snart för behöver verkligen !
Det här året började saker förändras hos mig. Plötsligt kände jag mig tryggare och kände en sorts harmoni och lugn inom mig jag aldrig hade känt innan.
Har hittat mig själv nu och den här friden som så många letar efter och aldrig hittar.
Känns så fruktansvärt skönt att känna sig själv.
Ojoj det blev ju en hel livshistoria. Det fattas ju väääldigt mycket men bara detta är ju mer än nånsin.
Ja det var väl detta.
Kärlek&Respekt
Jag är halvt från Slovenien och halvt från Chile. Men har växt upp ungefär 90% som chilenare så när nån frågar var jag är ifrån säger jag bara Chile.
Är född på BB i Helsingborg en jättekall dag den 29 januari 1987.
Har bott i Landskrona hela mitt liv utom mellan januari 2008 - augusti 2009 då jag bodde i Uppsala och pluggade.
Jag trivdes dock inte där och har ärligt talat aldrig mått så dåligt som när jag va där så jag tog mitt pick och pack och flyttade ner hit igen.
Jag kan med största sannolikhet säga att jag aldrig kommer att lämna Landskrona igen.
Min skoltid började på Seminarieskolan. Jag var ett år yngre än alla dom andra i min klass, eftersom jag kunde läsa och skriva när jag var 5 år så jag behövde inte gå i förskolan utan kunde börja ettan direkt.
Kommer inte ihåg så mycket från i början men har lite minne av att jag tyckte det kändes konstigt att va med så mycket människor på det sättet. Jag hade aldrig ens gått på dagis pga platsbrist så jag gick hos dagmamma istället med typ 5 andra barn.
Plus att jag kunde inte alla sångerna dom andra i klassen sjöng som dom hade lärt sig på dagis och förskola.
Dessutom bodde jag rätt långt bort från dom flesta andra iom att jag bodde i Koppargården.
Men allt gick bra.
Och i högstadiet på GA kom ju alla konstiga känslor, tankar osv. Ätstörningar och bantande hit och dit, smink, hår, utseende etc. Men hade det nog inte jobbigare än nån annan.
Till gymnasiet valde jag Samhälle så kom in som reserv på Gullstrand. Var första reserv av alla så det var rätt självklart att jag skulle komma in. Men det blev ändå mycket tårar och telefonsamtal till Gullstrand den sommaren.
På Gullstrand satt mitt dåliga självförtroende från högstadiet kvar men det blev bara bättre. Var ju trots allt bara 15 år och fortfarande ett år yngre än alla andra.
På jullovet åkte jag till Chile och va borta 6 veckor. Missade ju en massa i skolan och lärarna ville inte låta göra mig proven jag skulle missa innan jag åkte. Förstår fortfarande inte varför.
Så missade allt det så lärarna sa till mig när jag kom tillbaka att antingen får jag jobba upp allt i 2an eller hoppa av.
Så jag bestämde mig för att hoppa av och gå Omvårdnad på Selmagymnasiet istället.
Iom att jag skulle hoppa av skolkade jag mesta tiden av andra terminen där och satt hellre i biblioteket vid datorn eller satt ute och pratade med folk. Gick ut med 4 IG och 4 G men brydde mig inte för skulle ändå byta.
Denna gången skulle jag dessutom gå med 87or som jag så det kändes skönt på nåt sätt. Tyckte nog att det var rätt skönt att nu blir man 18 på samma gång istället för att andra ska gå till ställen med 18-årsgräns medans jag inte kunde.
Redan första dan på Selma fick jag underbara kompisar och helt plötligt var jag jättepopulär och kunde få vilken kille jag ville. Men jag såg väääldigt bra ut då som 16-åring. Allt var bara fest och ha roligt.
Mobilen ringde hela tiden och där va alltid folk omkring en.
Visst hände det en hel den jobbiga saker och det var mycket tårar också men det är det som hör till är man lever tonårsliv.
Det jobbigaste som hände var förmodligen när jag fick missfall. Det höll på att knäcka mig helt men mina kompisar va helt fantastiska.
Tänker ju fortfarande på det ibland att jag kunde haft ett barn som var 6 år nu men det var inte meningen. Visste ju inte att jag va gravid förrän det hände.
I trean, speciellt sista terminen började jag och mina kompisar glida ifrån varandra. Det hade varit mycket drama och vi märkte att vi inte hade så mycket gemensamt mer och ville olika saker. Vi blev absout inte ovänner men vi träffades mindre och va med andra människor.
Jag började träffa folk i Malmö och dom tyckte typ att det va roligt att va hemma. Men jag kände att jag ville va ute och umgås med folk.
Sen efter studenten 2006 va sista gången det va fest som förr och vi asgarvade tillsammans och man kände den mysiga känslan från förr.
Efter det jobbade jag en hel del. Det var svårt faktiskt att acceptera att man inte kommer gå i skolan igen och att man helt plötsligt hade puttats ut i vuxenvärlden. Men det gick ändå.
La festandet på hyllan efter studenten och såg inget nöje med det mer. Visst festade jag nångång men inte på samma sätt som innan.
Det blir stor skillnad när man fyller typ 20. Då måste man inte ringa spritbilen och sitta på skolans bänkar utanför på kvällen och dricka och springa där fram och tillbaka.
I januari 2008 flyttade jag som sagt till Uppsala och trivdes inte alls. Det enda folk va intresserade av var att festa heeela tiden. Och det spelade liksom ingen roll om det var fredag, tisdag eller torsdag.
Det jag ville göra va typ att gå och fika eller bara va hemma och ta det lugnt.
Hade ju slutat med festande när jag va typ 19 och va inte det minsta intresserad av det nu.
Så ja, efter många om och men flyttade jag tillbaka till Landskrona.
Fram till nu har jag sökt jobb. Har fått några stycken men inget långvarigt så får hoppas det kommer snart för behöver verkligen !
Det här året började saker förändras hos mig. Plötsligt kände jag mig tryggare och kände en sorts harmoni och lugn inom mig jag aldrig hade känt innan.
Har hittat mig själv nu och den här friden som så många letar efter och aldrig hittar.
Känns så fruktansvärt skönt att känna sig själv.
Ojoj det blev ju en hel livshistoria. Det fattas ju väääldigt mycket men bara detta är ju mer än nånsin.
Ja det var väl detta.
Kärlek&Respekt
27 saker om mig
Funderar på att lägga upp en sån där lista där man berättar allt. Fick idén från Christina.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 04 – Vad är kärlek?
Dag 05 – Om det här vore min sista dag
Dag 06 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 07 – Min tro
Dag 08 – Mitt favoritplagg
Dag 09 – I min handväska
Dag 10 – Vardagslyx
Dag 11 – Självporträtt
Dag 12 – Mina drömmar
Dag 13 – Min första kyss
Dag 14 – Mitt favoritminne
Dag 15 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – Mina förebilder
Dag 18 – Mina dåliga sidor
Dag 19 – Det här upprör mig
Dag 20 – Hur muntrar jag upp mina vänner?
Dag 21 – Det här får mig att gråta
Dag 22 – Det här är jag bra på
Dag 23 – Mina rädslor
Dag 24 – Min favoritplats
Dag 25 – Det här saknar jag
Dag 26 - Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 27 - Min bästa grimas
Har tagit bort dom punkterna jag av en eller annan anledning inte vill skriva om. Men där är ju en hel del kvar så stay tuned :D
Kärlek&Respekt
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 04 – Vad är kärlek?
Dag 05 – Om det här vore min sista dag
Dag 06 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 07 – Min tro
Dag 08 – Mitt favoritplagg
Dag 09 – I min handväska
Dag 10 – Vardagslyx
Dag 11 – Självporträtt
Dag 12 – Mina drömmar
Dag 13 – Min första kyss
Dag 14 – Mitt favoritminne
Dag 15 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – Mina förebilder
Dag 18 – Mina dåliga sidor
Dag 19 – Det här upprör mig
Dag 20 – Hur muntrar jag upp mina vänner?
Dag 21 – Det här får mig att gråta
Dag 22 – Det här är jag bra på
Dag 23 – Mina rädslor
Dag 24 – Min favoritplats
Dag 25 – Det här saknar jag
Dag 26 - Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 27 - Min bästa grimas
Har tagit bort dom punkterna jag av en eller annan anledning inte vill skriva om. Men där är ju en hel del kvar så stay tuned :D
Kärlek&Respekt
Konstig dröm
Hade svårt att sova inatt igen. Sov typ 3 timmar men har ändå inte varit så trött som jag va igår, då var det verkligen fruktansvärt.
Hade en sån konstig dröm inatt.
Drömde om en person från mitt förflutna. Egentligen har den personen hela tiden funnits i mitt inre om man ska va helt ärlig även om vi inte har pratat på typ 5 år.
I drömmen var vi nånstans och helt plötsligt låg han bara på golvet orörlig och folk samlades runt oss. Jag satte mig vid han och försökte få liv i han. Efter ett tag lyckades jag få han att vakna men han spottade en massa blod som om han hade slått sig eller nåt.
Men känslan jag hade i drömmen när han tittade upp på mig kommer nog va kvar ett tag nu.
Kärlek&Respekt
Hade en sån konstig dröm inatt.
Drömde om en person från mitt förflutna. Egentligen har den personen hela tiden funnits i mitt inre om man ska va helt ärlig även om vi inte har pratat på typ 5 år.
I drömmen var vi nånstans och helt plötsligt låg han bara på golvet orörlig och folk samlades runt oss. Jag satte mig vid han och försökte få liv i han. Efter ett tag lyckades jag få han att vakna men han spottade en massa blod som om han hade slått sig eller nåt.
Men känslan jag hade i drömmen när han tittade upp på mig kommer nog va kvar ett tag nu.
Kärlek&Respekt
Barndomlåten
Älskar verkligen när min ultimata barndomlåt spelas. Det är denna låten som påminner mig mest om när jag va liten. Den spelades hemma heeeela tiden då.
Love it !
Kärlek&Respekt
Love it !
Kärlek&Respekt
Storseansen igår
Var ju på storseans igår med Sveriges största medium Terry Evans.
Det var verkligen jätteintressant och roligt. Kul att se hur chockade folk blev när han fick kontakt med deras släktingar på andra sidan och berättade saker som han omöjligt hade kunnat veta.
Han berättade också mycket om folk som satt där, om deras liv och saker dom gör i sin ensamhet.
Man fick sig också en hel del skratt, jätterolig va han.
Kommer absolut gå på sånt igen !
Fick en bild också med han, jag passade på innan det började när nästan alla hade gått in och satt sig när han inte hade så mycket göra när han satt och sålde sin bok.
Kärlek&Respekt
Det var verkligen jätteintressant och roligt. Kul att se hur chockade folk blev när han fick kontakt med deras släktingar på andra sidan och berättade saker som han omöjligt hade kunnat veta.
Han berättade också mycket om folk som satt där, om deras liv och saker dom gör i sin ensamhet.
Man fick sig också en hel del skratt, jätterolig va han.
Kommer absolut gå på sånt igen !
Fick en bild också med han, jag passade på innan det började när nästan alla hade gått in och satt sig när han inte hade så mycket göra när han satt och sålde sin bok.
Kärlek&Respekt
Storseans imorgon
Vet inte om jag har berättat detta men imorgon kommer en dag som jag har längtat efter i flera månader.
Ska till Ängelholm och träffa ett av Sveriges bästa medium Terry Evans. Han ska hålla en storseans där.
Vet inte varför men känner mig nervös inför det. Har aldrig varit med om nåt sånt innan.
Tänk om han bara pekar på en och säger nåt som har hänt en.
Det kommer nog va en massa människor där. Biljetterna är helt slutsålda, beställde redan i september tror jag så det var tur.
Men riktigt kul ska det bli iaf, längtar :D
Kärlek&Respekt
Ska till Ängelholm och träffa ett av Sveriges bästa medium Terry Evans. Han ska hålla en storseans där.
Vet inte varför men känner mig nervös inför det. Har aldrig varit med om nåt sånt innan.
Tänk om han bara pekar på en och säger nåt som har hänt en.
Det kommer nog va en massa människor där. Biljetterna är helt slutsålda, beställde redan i september tror jag så det var tur.
Men riktigt kul ska det bli iaf, längtar :D
Kärlek&Respekt
